En pojke växer upp på en bergssluttning utanför Budapest, omgiven av vinrankor, tystnad och en far vars kärlek alltid kommer med ett pris. Det här är berättelsen om honom – om en barndom och ungdom präglad av alkoholism, fattigdom, svek och förlust, men också, mitt i allt, av oväntad skönhet: en kopp varm choklad på en födelsedagsmorgon, en grannfrus tysta omtanke, en hunds trogna sällskap genom de svåraste nätterna.

Skriven med en osentimental, exakt blick av en man som senare ägnade hela sitt yrkesliv åt att hjälpa andra bära sina egna sår, skildrar boken en uppväxt i kommunisttidens Ungern utan att någonsin mildra eller sensationalisera det som hänt. Det är en berättelse om hur kärlek och skada kan existera sida vid sida i samma familj, samma rum, samma människa – om hemligheter som bärs i tystnad i generationer, och om den långa, mödosamma vägen mot förlåtelse: för föräldrarna, men framför allt för sig själv.

Det här är inte alltid lätt läsning. Men det är en ärlig, vacker och i slutänden hoppfull bok – ett bevis på att det går att göra en trasig barndom till något som läker. Inte bara en själv, utan andra.